Ute och tränar silver nu, älskar den hästen mest av allt i världen. denna morgon jag kom till stallet vid halv 9 så står han å tuggar på tungan eller vad han nu nojjar med, men iaf så sätter/ dyker han ner i grimman och biter på grimskaftet o vägrar nästan släppa- "jag kan leda mig själv",tycker han. han nästan springer ut ur stallet med mig i släpandet och börjar gå mot hagen typ, jag stannar honom ( jag fick "lära" mig att vara hård mot honom eftersom jag alltid är för mesig och låter honom bestämma som nästan är det värsta man kan göra när 580 kg tung häst gör lite som den vill..?) ja iallafall stannar jag honom och behövde inte mer än stirra på honom då han fatta att det inte var kuul mera,då plöttsligt sänker han huvudet och går nära mig och kikar försiktigt tillbaka.." förlåt..." mitt hjärta smälter och jag låter honom göra vad han vill igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar